...då var det på g. Värkarna hade redan hållt mig på fötter från tidig morgon, vi var in en vända vid ett-tiden men blev hemskickade, men vid den här tiden (alltså vid nio på kvällen) åkte vi in igen och fick stanna. Jag behöver ju inte älta det här, om ni blir nyfikna och har glömt eller helt enkelt inte följde bloggen då, så kan ni läsa det här.

Då hade jag aldrig kunnat anat vad som skulle ske under året som gått, för det första hade jag definitivt inte trott att det var en tjej. Jag kunde ju inte alls föreställa mig hur förlossningen skulle gå till, idag kan jag till och med minnas den med ett litet leende. För ut kom hon ju, och nu ett år efter så är det den finaste stunden i mitt liv. Jag lovar er att jag inte alls tyckte det just där och då, men nu när jag lärt känna denna lilla individ, får vakna av hennes skratt och kramas när hon är på de humöret så är just den där minuten när hon kom till världen och A klipte navelsträngen den finaste stunden.

Imorn fyller hon ETT! Helt galet =D
Hela familjen Ljusteräng var här i helgen som var och firade lillskrutt, hon fick en massa fina presenter och det var riktigt mysigt att ha hela gänget här, blir trist att bli av med de här helgerna nu när vi kommer bo i samma stad, men då kan vi ju ses kortare stunder oftare =P

Nä, nu ska jag hoppa i säng så jag orkar morgon dagen, då kommer Ks kompisar hit å äter tårta =D

PUSS