Ja, ni... uppdatering och kontinuerligt skrivande är visst inte min grej just nu :S

Men jag tänker inte be om ursäkt för det, för det skulle bara lägga en sak till på ångest högen och den är redan full.

Det blidde inget Norge, jag som sett fram emot det hela våren, hade längtat, tagit ledigt och räknat ner dagar. Först hölls det på att ställas in för att vi blev påkörda, men vi bestämde oss för att unna oss det. Så kom den hemska onsdagen. Jag vet inte vad det var, men det kändes som om hela världen gick under. Förmodligen och förhoppningsvis var/är det bara stress. Men sämre har jag aldrig mått. Jag är så trött så jag orkar inte göra många knop, jag minns absolut ingenting, det flimmrar för ögonen då och då, jag får svallningar och svettas/fryser om vartannat, efter varje måltid hamnar jag i riktiga "paltkomor", jag kissar jämt, dricker ännu oftare och jag har förlorat fyra kilo på kort tid. Diabetes sa mamma, sköldkörteln sa Linda, gå till doktorn sa Sussie.

Så till doktorn gick vi. Han var lixom mamma helt inne på diabetes, men när han fick provsvaren så sa de annorlunda. Han har skickat fler prov så nu väntar vi på dem. Det är förstås skönt att det inte var diabetes, men det är ju trist att inte veta vad det är.

Särskilt när jag nu är programerad så konstigt att jag jämt ska vara så "duktig". Det är inte alls särskilt kul att inte orka nått, det är riktigt tråkigt. Vilket gör att jag mest går omkring och är ledsen, vilket gör att jag känner mig ännu sämre för att jag lägger nån slags tyngd på A. Som så vanilgt agerar helylle och fixar allt.

Nu vart det kanske lite för personligt... men nu vet ni iaf hur jag mår och varför jag just nu är en sån kass vän...

PUSS