Så besviken
Imorse kom då äntligen doktorn in, å berättade att det är mitt blodtryck som oroar dem, BLODTRYCK! jag var ju helt säker på att det var nå fel med stygnen. Så mycket för information till patienten. Vi fick veta att de använt massa olika mediciner å att blodtrycket fortfarande inte ville gå ner, men att ett ökat blodtryck i samband med förlossning inte är helt ovanligt och att jag skulle få en annan medicin å sen skulle dem skicka hem oss. Vilken lycka!
In kommer denna starka medicin, som jag tar. Vi ringer föräldrarna och säger att idag ska vi få komma hem, lyckan är total. Å sen kommer en usk:a och tar blodtrycket 160/100. Det är ju inte sant! men vad gör det, hon sa ju att det var vanligt och att vi troligen skulle få åka hem på medicin å kontroller hos vårdcentralen ändå. Så vi ringer tillbaka till föräldrarna och säger att det dröjer nog nån timme till, men hem är vi på väg.
Klockan 3 (första träffen var 10) kommer läkaren in igen och säger att hon inte vågar släppa iväg oss, för hennes enda alternativ är att dubbla den redan starka dosen och då kan blodtrycket istället fara i botten. Så vi får stanna ett dygn tilll. Jag tror aldrig att jag har varit så deprimerad, tårarna bara rann och jag missa till och med att det var dax att äta (fast min kropp redan ställt in sig på alla mattiderna ;) )
Som tur är har vi vår underbara BM "Elisabeth" som sa åt oss att stoppa Kendra i en vagn å ta en prommenad, så att jag fick komma ut lite. Så först så kom Kendras farmor och farfar, stefan å sara. Sen stoppa vi älsklingen i en vagn och tog en liten prommenad. Ute i friska luften mötte vi upp mina föräldrar och tog en fika i huduventren på pressbyrån
Det var mysigt med lite luft ombyte, men gud vad svag jag är! kanske inte så konstigt när jag vart sängliggande i en vecka, å handen på hjärtat så gjorde jag ju inte många knop veckorna innan förlossningen (kanske värt att lägga på minne inför nästa ;) )
Hoppet har iaf övergett mig nu, å jag funderar på om vi inte borde adressändra hit så vi inte missar nå viktiga papper.
pusss
In kommer denna starka medicin, som jag tar. Vi ringer föräldrarna och säger att idag ska vi få komma hem, lyckan är total. Å sen kommer en usk:a och tar blodtrycket 160/100. Det är ju inte sant! men vad gör det, hon sa ju att det var vanligt och att vi troligen skulle få åka hem på medicin å kontroller hos vårdcentralen ändå. Så vi ringer tillbaka till föräldrarna och säger att det dröjer nog nån timme till, men hem är vi på väg.
Klockan 3 (första träffen var 10) kommer läkaren in igen och säger att hon inte vågar släppa iväg oss, för hennes enda alternativ är att dubbla den redan starka dosen och då kan blodtrycket istället fara i botten. Så vi får stanna ett dygn tilll. Jag tror aldrig att jag har varit så deprimerad, tårarna bara rann och jag missa till och med att det var dax att äta (fast min kropp redan ställt in sig på alla mattiderna ;) )
Som tur är har vi vår underbara BM "Elisabeth" som sa åt oss att stoppa Kendra i en vagn å ta en prommenad, så att jag fick komma ut lite. Så först så kom Kendras farmor och farfar, stefan å sara. Sen stoppa vi älsklingen i en vagn och tog en liten prommenad. Ute i friska luften mötte vi upp mina föräldrar och tog en fika i huduventren på pressbyrån
Det var mysigt med lite luft ombyte, men gud vad svag jag är! kanske inte så konstigt när jag vart sängliggande i en vecka, å handen på hjärtat så gjorde jag ju inte många knop veckorna innan förlossningen (kanske värt att lägga på minne inför nästa ;) )
Hoppet har iaf övergett mig nu, å jag funderar på om vi inte borde adressändra hit så vi inte missar nå viktiga papper.
pusss
Kommentarer
Postat av: svartam (från minbebis)
Stort grattis Decibel!! Vi har allt saknat dig på forumet, förstod nästan att nåt hänt.. Va skönt o fått ut den lille, men hua vad jobbigt med en sån lång förlossning..Själv är jag inne på dag 15 nu..helt sjukt!!Jag har skrivit lite i trådarna, besparar dig sånt här=) Kram!
Postat av: stolta mormor
Lilla gumman, ni skulle inte missa några papper ni hade ju Tracy som passade både katter o lägenheten medans ni roade er i er etta i Danderyd :-)
Då ettan inte innehöll vare sig TV eller radio missade ni dock alla viktiga matcher som spelades under tiden .................Tur att landstinget (eller dess anställda) försåg er med Metro. kramar
Trackback
