DU

Det finns nog ingen som sårar mig som du.
Allt jag begär är att få finnas.
Att få ta plats.

Eller egentligen inte ens så mycket.
Jag vill att du ska ta plats.
Att du ska komma till mig.

Att när din värld faller ihop så ska jag få stå där och lyfta upp dig.
När allt runt ikring dig snurrar ska jag vara en fast punkt att hålla ögnen på.

För den platsen får jag ta hos dig.
När jag mår dåligt och allt är värdelöst tar du mig upp igen.
Det kan vara flera helgers krökande i 180.
Det kan vara en promenad efter ett äckligt prov.
Eller en hårklippning.

Du finns alltid där för mig men ändå känns det som om jag inte duger för dig när du verkligen behöver.
Jag vet att jag förmodligen är fruktansvärt fånig och totalt hopplös. Men det är så det känns.

Allt jag vill är att du ska ta plats, för det är du värd.
Du är värd var enda centimeter, sekund och andetag.

RSS 2.0