Kärlek

Kärlek är som en bokhylla.
Ibland glömmer man bort att städa ur den och då fylls hela bokhyllan med prylar å damm.
Men det ser lixom bebott ut.

Sen kommer regniga dagar när man inte kan gå ut i solen och njuta utan måste spendera dagen innomhus.
Då åker damvippan fram.

När man står där å dammar händer det att man hittar totalt onödiga saker. Saker som är trasiga, saker som man inte längre tycker om. Saker som man inte längre känner ger en något.

När man lyfter ur dessa kommer det fram andra. Gamla tavlor, som man fortfarande tycker om. Papper (räkningar, teckningar, brev) vissa går i pappersinsamlingen andra sätts in i pärmar och sparas.

När man har hållt på ett tag börjar hyllorna att se luftigare ut, det är mindre belamrat och det som står där får ta sin plats. Fylla sitt egna utrymme.

Å lite så är det med kärleken. Människor kommer och går i ens liv. Man ger dem plats och de tar den. När de inte längre använder sin plats blir det bara kvarliggande och dammig. Och efter många sådana relationer kan det kännas skönt att städa ut lite och ge dem som verkligen betyder något lite luft istället för att lägga trasiga och dammiga relationer över dem.





"Du är min Magie och jag din"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0