Mitt krypin

Tid är något som inte är orättvist.
Alla har samma tillgång till tid.
Alla har vi 24 timmar om dygnet.
365 dagar om året.

Det är ingen av oss som har varken mer eller mindre.
Ändå känns det så.
Som om vissa har minst 48 timmar på sitt dygn,
och att mitt bara har 16.

Eller jag vet inte, men oftast känns det som att det inte hinns med.

Hinns med är väl föresten det ända som görs.
Säg någon annan som har två jobb, två hästar, en pojkvän, en familj och vänner.
och ändå hinner med att läsa en bok.

Jag hinner med det jag vill. även om ni känner att jag gör FÖR mycket.
Jag gör bara så mycket som jag vill.

Så sluta tala om för mig vad som är lagom.
För när ni gör det då känns det som om jag gör fel.
Och det är då jag springer in i väggar.
För så länge som JAG känner att jag hinner med det jag vill så fungerar ju hjulet.
Men talar ni då om för mig att det inte gör det så är det ju inte så konstigt att mitt hjul går sönder.

Sluta helt enkelt att sparka på det!