Vissa vänner...

...växer man aldrig ur.

De växer med en,

formas efter en.

Ser till att man formas som dem.

Medan andra vänner,

förblir på samma ställe som när man träffades.

Stannar på ett å samma ställe.

Varken vill eller ser till att man växer ihop.

Då får man minnas det bra och vårda det.

Vara tacksam för den stund man fick.

Och sedan vandra vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0