Så satte det då äntligen igång efter nio långa månaders väntan. Känsliga läsare kanske ska hoppa över det här inlägget ;-)

Jag vaknade tisdag morgon (24/3) och hade riktigt ont i ryggen. Upptäckte rätt fort att de kom i perioder, å efter att ha prövat allt från ett varmt bad till värktabbletter började jag att klocka värkarna. Till en början kom de med 5 minuters mellanrum men vi 14 kom de så tätt som 3 minuter. Men jag var fortfarande skeptisk över att det faktiskt var "på rikigt". Så jag ringde min mamma som vart arg på mig, ringde hem A och sa åt mig att ringa förlossningen. (Hon är för kul, sa till A att det var larmcentralen som ringde *hihi*)

Ringde till Danderyd som sa att vi fick komma in, sen ringde jag (återigen ;) ) till min underbara syster som fick komma och hämta mig eftersom A skulle dröja tills hans chef bytt av honom. När vi kommer in blir vi kopplade till CTG (en maskin som kollar värkar å bebis hjärtljud). Och efter en timme blir vi hemskickade med värktabbletter för jag hade bara öppnat mig 2cm :-S

Åkte till väsby å köpte sushi som vi tog med till rosers. I rosers försöker jag vila, men värkarna håller i sig med 5-3 minuters mellanrum och dem gör ont (!). Så syster ringde dit mormor som fick komma och lägga sina heelande händer på mig. Det hjälpte lite, men tyvärr inte lika mycket som att vandra omkring när värken satte igång. Klockan 20 ber jag A ringa till Danderyd för nu står jag inte ut längre. Dem ber oss komma in igen, å jag frågar lite skeptiskt vad de tänker göra då (har ingen som helst lust att åka bil fram å tillbaka med dem här värkarna) å då skrattar BM lite lätt å säger att med dem här värkarna så borde det ju definitivt ha hänt nått mer och hos dem kunde jag ju få mer mot värken. Precis vad jag ville höra så vi åkte in.

Väl inne på förlossningen kopplas jag återigen till en CTG och blir undersökt, å nu är klockan 21. Ni må tro att jag blev trött när BM talar om för oss att jag har öppnat mig 3 cm, 1 cm på 7h värkarbete! Hon ger mig morfin å sömntabbletter och tar fram en säng till A (vi behövde iaf inte åka hem). Och jag sov faktiskt riktigt gott i några timmar. Fast på morgon mådde jag riktigt dåligt å kräktes å hade mig :( När de kollar hur mkt som har hänt under natten har det inte hänt nånting!

Kl 14 (25/3) har jag äntligen (över ett dygn efter första värken) öppnat mig till 4 cm. Å det är från det som BM räknar förlossningen. Vid det här laget är värkarna så onda och så kraftiga att jag ber om EDA (ryggmärgsbedövning). Samtidigt som jag andas lustgas så sätter narkosläkaren EDA:n perfekt, å efter bara tio minuter så känner jag att jag har en värk då det trycker neråt men smärtan i ryggen är totalt bortblåst. Efter en timme får jag gå upp och tvätta av mig lite och pröva kissa (vilket inte alls gick så de fick tömma min blåsa med ett rör) å då märker jag att det rinner irfån EDA:an i ryggen. Narkosläkaren blir återigen tillkallad, men det är inte EDA:n som läcker utan min kroppsvätska som smyger ut, mycket spännande :-)

Mitt blodtryck börjar rusa iväg och en hel massa läkare kopplas in, å de tas tester å ges mediciner. Vid 17 har jag öppnat mig en hel centimeter till och är nu öppen 5 (ni som läser och undrar varför jag tjatar om dem, det är vid tio som det händer grejer :P). Både jag å läkarna börjar ge upp här, 34 h och halvvägs. Att jag dessutom nu har ett blodtryck på 170/110 ger oss inte bättre föruttsättningar. Så ett eventuellt snitt börjar diskuteras.

Men så händer det omöjliga, när BM kommer in 18.40 är jag öppen 10 cm och vi är med i matchen igen :)

Krystvärkarna kommer igång 20.20, men bebis vill fortfarande inte ut. Så 20.56 tvingar usk:an mig att ställa mig på knä. Det hade jag verkligen ingen lust med, men A och usk:an lyckades få upp mig. 21.08 (nu sitter jag å läser protokollet innan till :P) vänder jag mig om i sittande läge igen för jag har inga krafter kvar. Efter två omgångar krystvärkar kommer klockan 21.18 världens vackraste flicka till världen. Hon är 54 cm lång och väger 4355g:



fortsättning följer :)

puss